Svenska och andra språk

Hur påverkar elevernas olika förutsättningar, språk och bostadsområde, deras möjligheter att lyckas i skolarbetet? Var finns framgångsfaktorerna? Är skolframgången beroende av individen eller finns det framgångsfaktorer på skol- och samhällsnivå?

I min segregerade stad har många av eleverna flera språk i bagaget. Det är och borde vara något som betraktas som en tillgång. I forskningen talar man om additiv flerspråkighet, ett begrepp som också säger något om den kontext där språken samsas.

I den segregerade staden är möjligheterna att möta språk olika i olika stadsdelar. För den som bor i P. kommer svenska att vara det dominerande språket, kanske också engelska genom tv och andra medier. Barnet som bor i G. möter svenska, men också ett stort inslag av arabiska, syrianska och andra språk, språk som i majoritetssamhället är minoritetsspråk men som i G. är majoritetens språk.

I skolorna är all undervisning på svenska. I P. är svenskan de flesta elevernas modersmål och eleverna får därmed möjlighet att bygga vidare på sitt modersmål. För eleverna i G. kan det betyda att de möter ett nytt språk eller att de nu börjar utveckla ett språk som också ska hålla i lärandet av mer abstrakta ämneskunskaper. När skolan börjar blir det språk eleverna i G. talar med sin familj förvisat till tider efter skoltid, kan de för lite svenska kan de ha rätt till studiehandledning som i lagtexterna är att betrakta som särskilt stöd. Ytterligare stöd kan ges till dem som behöver i form av undervisning i svenska som andraspråk.

Att en segregerad stad med en segregerad skola ställer krav på skolan kan alla vara överens om. Men vilka krav det ställer på skolan både i P. och i G. det behöver vi kanske samtala mer om så att åtgärderna inte fastnar i individtänkande utan också kan riktas in på andra nivåer.